Men ändå inte tillräckligt.
Jag vill göra så sjuukt mycket. Jag vill se hela världen. Jag vill, nästa gång vi åker någonstans, åka till ett spansktalande (lr portugistalanda) land. Helst nu!
Jag vill tillbaka till filippinerna, spanien, thailand...jag vill tillbaka överallt (förutom gran canaria) och se resten som vi inte hunnit se.

Vet ni hur frustrerande det är att vilja så mycket så himla mycket och inte komma någonvart?
Jag vill ju få ordning på vårat hus. Det är ju också ett mål och det sysslar vi ju med just nu och då e de ju klart man itne kan gö så mycket annat. Men jag VILL!!

Detta me att gifta sig o allt sånt där kan vänta tills vi blir gamla känner jag. Det är inte så viktigt för mig.
Det är ju ändå vi två. Det spelar ingen roll om vi har två efternamn. Inte för mig iaf.
Alla tjejer vill ha deras drömbröllop men om jg ska vara ärlig har jag nog aldrig haft nått sånt. Klart man filurat över lite hur man skulle vilja ha det den dagen det blir av men inte mer än så.
Så jag klarar mig rätt bra utan det så länge jag/vi kan leva våra liv till fullo och uppleva det vi vill medan vi kan.

Just nu vill jag till brasilien. Lyssnar på portugisiskt/brasiliansk zouk, blundar och drömmer mig bort.
Alla älskar att resa.

Jag vill resa jorden runt. Känna på alla kulturer. Dansa till musiken och se solen gå ner ifrån olika sidor av jorden. Ah ni förstår inte.

Har man aldrig fått smaka på det vet man inte hur det är. Hade jag aldrig varit utomlands hade det inte gjort så ont att sakna det så mycket. Många tycker jag har gjort mycket i mitt liv. rest mycket och upplevt mycket. Men för mig känns det som jag inte sett lr gjort något alls. Det finns så mycket kvar att se som jag inte vill missa.

Vill man missa ett land som detta?